jane the pain - inredning & sånt..

Jag är så vansinnigt glad att jag och Filip lyckats få en unge av varje kön. Det är liksom det optimala. När jag och Filip bestämde oss för att skaffa nummer två, läxade jag upp honom innan och sa "NU SER DU TILL ATT DET BLIR EN TJEJ!!"

Jag måste säga att han gjorde det väldigt bra..Det blev ju faktiskt en liten tjej. Även om det inte blev riktigt som jag tänkt mig.

Jag föreställde mig en liten ljuvlig sak med halvlockigt hår..Ofelia skulle hon heta. Ut kom dock en liten bastant orange klump som var skalligare än skalligheten själv. Inte alls någon Ofelia.. Det fanns inte en tillstymmelse till hår. Jag vet om att bebisar inte brukar ha så mycket hår. Men eftersom Felix föddes med värsta hockeyfrillan, så tycker man att hon borde fått några hårstrån iaf. Den sk Ofelia visade sig ist vara en Vilda HILDA.

Hilda vägrar att ha söta små tofsar och hårspännen i det lilla hår hon har. Hon väljer helst att springa runt med sin Emilmysse och Emilbysse..som en riktig kille..

Vissa dagar är hon förstås super tjejig. Tex. när hon klipper mitt hår med plastsaxen (jag är inte så förtjust i det) hon påtalar gång på gång hur fint det blir, (undertiden som jag är livrädd att hon faktiskt ska lyckas klippa av några rejäla hårtesar..)eller när hon har kafferep och bjuder på kakor och tårta, eller leker att hon är ormtjuserskan Paula (ni vet hon i Pippi).

Men så ibland blir hon en rak kopia av sin far..

Som igår:

Jag:- Hilda vad vad det som lät?

Hilda:- Hildas rumpa prutta, säger hon och fnissar.

Jag:- Men Hilda, vad äckligt.

Hilda:- Kommer meja, säger hon och ser finurlig ut.

Ungen tar i för kung och fosterland och lägger av världens brakare..i följd av ett hysteriskt skratt.

Hur kunde den här söta lilla pojkflickan helt plötsligt förvandlas till en karl på 38 år?

HUR ska detta sluta?

Jenny